Jag älskar fotografi och dess hantverk. Fotografin innebär en möjlighet att uttrycka mig, på mitt eget sätt. När jag var 11 år lärde jag mig framkalla bilder. Då var mitt mörkrum hemma i en garderob, vilket alla inte var glada åt. Något år senare började jag framkalla film. Kameran jag använde var en 6×9 bälgkamera troligen av tyskmodell. Tyvärr är alla dessa bilder numera försvunna.
På högstadiet bestämde jag mig för att göra saltpapper, precis som Fox Talbot gjorde på 1830-talet. Jag kunde likt honom inte fixera bilderna, utan dom bleknade. Hade jag bara tänkt på att använda det vanliga fixet jag hade skulle problemet varit löst. Det gjorde jag inte, utan fascinationen över att kunna göra bilderna på ett vanligt papper var för stor. Det var inte enkelt att få tag i silvernitrat. På apoteket förklarade jag att det var till en läxa i kemi i sjuan. Dom trodde nog inte på mig, men mina blå ögon gjorde att jag till sist fick köpa 5 gram för min lilla veckopeng.
Jag lånade alla böcker på biblioteket och läste om fotografin. På stadsbiblioteket i Katrineholm hade dom inte så nya böcker utan jag läste dom äldre. Det gjorde att jag fortsatte intresserade mig för äldre fotografi längre fram. Jag minns hur jag kunde sitta och titta på gamla fotografier i album hemma eller hos släktingar. De berättade om dom som fanns på de små svartvita fotografierna och minnen från händelser. Det kom att påverka att jag blev intresserad av fotohistoria.
Idag ligger mitt intresse på de historiska fotografiska processerna och deras möjligheter att utforska landskapet och människan. De äldre processerna skapar en närhet och långsamhet för att kunna göra ett fotografi utifrån mitt inre. Långsamheten är inte självklar och kan vara frustrerande även för mig då den är tidskrävande. Samtidigt medför den att jag tvingas tänka igenom görandet. De historiska processerna handlar om att uppnå ett tillstånd av en medvetenhet av vad jag ser och avser. Den manuella framställningen av ett gummi-, palladium- och koltryck eller för den delen en fotogravyr förmedlar därför min inre tanke till händerna innan det når papperet och blir ett fotografi.
Jag har studerat fotohistoria med särskild tyngd på piktorialisterna från sekelskiftet till 1900-tal. I min C-uppsats i konstvetenskap vid Uppsala Universitet skrev jag om ”Hovfotografen Ferdinand Flodin 1863–1935 – En levnadsbeskrivning, Fotografering av sceniska artister”. I det arbetet fick jag bekanta mig med honom och hans samtid. Han var en av dåtidens ledande svenska piktorialisterna. Arbetet kom slutligen innebära att jag fick lära känna hans nu levande släktingar som fördjupat bilden av Flodin.
I mitt intresse för att utforska landskapet och människan skrev jag en uppsats ”Tio platser för mord i Västmanlands” där undersökte jag platsens förmåga att minnas efter hemska saker inträffat. Arbetet utfördes inom ”Dokumentärfotografi som bevarandepraktik” vid Umeå Universitet.
Jag är tacksam för att kunnat göra allt detta och min fotografi har kommit betyda mycket för min personliga utveckling. Idag vet jag att jag tillhör Art and Craft.
Om du vill lära dig gamla fotoprocesser håller jag workshops.
Christer Törnkvist